King
Fotboll från andra sidan har som mål och syfte att underhålla med tankar kring fotboll i alla dess fantastiska former. Texterna kommer att handla om våra respektive lag, så klart, men också om fenomen inom sporten, spelare och händelser som fångar vårt intresse eller som dyker upp ur vårt minne. Vi hoppas på god läsning och förhoppningsvis bra underhållning framöver. Välkomna till andra sidan
King

Klöver fem i United kortleken har tilldelats Samuel "Sammy" McIlroy, den sista av Busby babes och mannen som kallades den nästa George Best. Sammy föddes i norra Belfast den 2 augusti 1954. Sammy blev den siste ungdomsspelaren som Sir Matt Busby knöt till United när han kom till ungdomsakademin i augusti 1969. Två år senare skrev han proffskontrakt och debuterade i derbyt mot Manchester City den 6:e november 1971 som 17 åring. Sammy skulle redan med första sparken visa United fansen att han skulle bli deras nye kelgris. I debuten gjorde McIlroy ett mål och assisterade till de andra två i matchen som kom att sluta 3-3. Trots den fantastiska debuten fick ynglingen svårt att ta en ordinarie plats i Uniteds startelva och han användes främst som inhoppare under sin första proffssäsong. Året därpå var tänkt att bli Sammys genombrottsår, men han var istället inblandad i en svår bilcrash och var borta med svåra skador under i princip ett helt år. Så genombrottet fick helt enkelt vänta till säsongen därpå. Mycket riktigt slog sig Sammy in i laget säsongen 1973/74 även om man kan argumentera att laget då inte var så starkt med tanke på att man åkte ur Division 1. Men inte desstu mindre hade Sammy McIlroy etablerat sig som ordinarie i startelvan och sågs som Uniteds stora framtidsman. Tiden i Division 2 blev kortvarig och United var tillbaka i finrummet efter bara en säsong i tvåan. Sammy spelade 51 matcher den säsongen och gjorde 10 mål, han fortsatte att snitta runt 50 matcher under ytterliggare fem säsonger därefter och spelade ofta i en ganska fri roll på mittfältet och ibland som släpande forward. McIlroy var med och förlorade två FA-cup finaler 1976 och 1979(i vilken han gjorde 2-2 målet), men var också en viktig del av laget som slog Liverpool i samma turnerings final 1977. Segern i FA-cupen det året blev McIlroys enda stora titel under sin elva år långa United karriär. Under säsongen 1980/81 var han för första gången på sex år avbytare då och då och spelade bara 37 matcher. McIlroy var vid det här laget även en etablerad landslagsspelare och en av de första att bli uttagna när Nord Irland spelade. Det blev till slut 88 landskamper och 5 mål för Nord Irland. I februari 1982 såldes Sammy McIlroy, efter 419 matcher och 71 mål för United, för £350 000 till Stoke av dåvarande managern Ron Atkinson. Detta var något som upprörde många United fans, då McIlroy fortfarande bara var 28 år. I Stoke spelade McIlroy under fyra säsonger och under denna tid hann han även med två världsmästerskap för Nord Irland(1982 & 1986) varav han var kapten under det senare, innan han började "flacka" runt lite under slutskedet av sin karriär. Korta sejourer i Manchester City, Örgryte, Bury, Preston North End och Northwich Victoria. Innan han tog över som tränare för den sistnämnda klubben. Efter ett år där tog han över Macclesfield 1993 och under sju framgångsrika år som manager tog han klubben från utanför ligasystemet till Division Two. I början av år 2000 tog Sammy McIlroy över som landslagstränare för Nord Irland och behöll den positionen i tre och ett halvt år, utan någon större framgång. Efter en kort sejour i Stockport har han sedan 2005 varit tränare för Morecambe och är fortfarande där efter att ha tagit laget ur Conference League upp i Division Two. Sammy McIlroy var den sista av Busby Babes, en ungdom som slog igenom med dunder och brak och som spelade med härlig fart och stor finess. Under elva säsonger underhöll och förundrade han publiken på Old Trafford med finter, passningar och mål som fick publiken att känna det som om Best bara fortsatte i en ny skepnad, därför är Sammy McIlroy klöver fem i United Kortleken.
Sir Alex Ferguson: 1
Brukar inte sätta betyg på coachningen men börjar nog med det nu. Vid flera tillfällen under våren överraskade Ferguson mig negativt med uttagningar och uppställningar och i det flesta fallen gjorde inte heller United några bättre matcher. Men igår var det många märkliga beslut och frågan om han inte behöver en bättre andraman har väckts i mina tankar. Jag gillar gamle spelaren Mike Phelan, men jag tror inte han har vad som krävs för att sitta brevid, han är ingen Queiroz eller Kidd precis. Jag misstänker i och för sig att tanken är att någon annan ska ta över den rollen och en mästare som fick frågan Laurent Blanc tackade dessvärre nej å han inte vill gå från manager i Bordeaux till andraman i United vilket jag kan förstå. Men Cantona eller Giggs skulle kunna fylla upp platsen på ett bra sätt, och det lutar väl åt det senare efter att han lagt skorna på hyllan. Nåja åter till matchen. Ferguson hade alternativ i backlinjen då Evans klarat testet innan match och fick en startplats, detta borde gjort att O'Shea tog den andra mittbacksplatsen och De Laet eller Fabio fick högerbacken så att Brown kunde fortsätta att matchas in genom ett inhopp för halvskadade Evans under sista halvtimmen eller så. Alternativ fanns faktiskt Cathcart att tillgå. Cathcart gjorde bra ifrån sig mot Bayern München i träningsmatchen för tre veckor sedan och var enligt rapporter fullkomligt strålande och överglänste alla i finalen av Lancashire Senior Cup i måndags. Så fel ett var att inte komponera en bättre backlinje. För även om han ville ge Brown en timme från start kunde han spelat O'Shea i mitten och Brown på högerkanten för att behålla mittlåset från förra matchen och samtidigt ha en fullt tränad spelare i matchform centralt i banan istället för en halvskadad och en matchotränad. Fel två är naturligtvis mittfältet. Park skall inte spela mot svaga motståndare där United har stort bollinnehav och ska styra spelet. Han har helt enkelt inte de kvaliteterna, framförallt ska han inte spela som enda ytter när det skall flöda av kreativitet. Anderson skulle visst kunna spela på kanten men han är en spelare som är i behov av att ha mycket boll och att komma i fart då kan man inte ha honom som stillastående yttäckare för en för offensivt springande Evra på en kant helt utan bollinnehav. Carrick och Giggs skulle kunna fungera ihop om de kunde fördela ut bollarna på löpande yttrar och på en mötande och en löpande anfallare. Men nu stod Anderson bredvid dem på mitten Park yrade och tappade boll och både Rooney och Owen stack i djupet tills Rooney tröttnade och istället stod i "knäet" på Giggs och Carrick för att hämta bollen själv. Självklart skulle man startat med Valencia, den enda renodlade yttern med offensiva förmågor som var tillgänglig(Nani och Tosic småskadade) på ena kanten och låta Giggs och Anderson byta roller under spelet på den andra för att förvirra motståndarna och då kunde antingen Carrick om han vågade visa sig på planen ta den djupare defensivare rollen eller också kunde man låta Gibson få speltid då hans förmågor hade passat utmärkt mot denna typ av motstånd. Samt att ha Berbatov mötandes som target i anfallet medans Rooney(eller om man tvunget vill Owen) ligga vid backlinjens axlar för att löpa på genomskärare eller skarvar. Detta är då det tredje stora felet, och att inte spela Berbatov från start är mycket märkligt när tanken är att man ska pressa tillbaka motståndarna och kuna spela upp bollen för att ta nya löpningar. Rooney och Owen sprang på samma ytor och samma bollar tills Rooney insåg att de inte fungerade och sjönk ner i banan, framförallt eftersom Owen om han fick bollen mitt på plan hade svårt att kontrollera den. På det stora hela en otroligt svag insats av ledningen.
Man måste också påpeka att även om det taktiska felen var betydande så var inställningen och prestationen från de som spelade under all kritik. Det var slarvigt, nervöst och stressat helt i onödan då man var bättre på alla platser på plan(ondantaget högeryttern där Park inte ens var i närheten av Burnleys motsvarighet). Visserligen gjorde Burnleys målvakt ett par riktigt fina räddningar men United borde med enkelhet kunnat spring ifrån till en fyra-fem nolls vinst mot detta motstånd. Burnley kämpade väl och krigade efter bästa förmåga och det hedrar dem, och hemmapubliken var fantastisk, men United kunde med lätthet spelat ut Burnley genom enkla snabba passningar och stabila uppspel och resoluta brytningar. En otroligt svag insats överlag och Park och Owen var i synnerhet riktigt, riktigt svaga. Jag hoppas att detta var en väckarklocka och en information om att säsongen faktiskt har börjat. United har mött två av nykomlingarna och förväntade bottenlagen och endast lyckats göra ett mål på 180 minuter och bara lyckats vinna en match. I princip alla kommande matcher är svårare än dessa två man spelat hittills, och en uppryckning och en utskällning är på sin plats. Jag hoppas nu också att Vidic kan spela på lördag och att Fletcher som saknades på grund av familjeangelägenheter(hoppas att det inte var allvarligt) kan ta det defensiva ansvaret på mittfältet. Men Feguson bör nog se till att använda de tio dagar som är kvar av transferfönstret till att införskaffa en riktig innermittfältare.