söndag 13 februari 2011

Tänk vad en "strumprullare" kan göra skillnad

Utan strumpor! Rättvänd, i bra fart på en perfekt pass mot ett jumbolag: en lös chipp a´ la Ljungberg i målvaktens famn.

Med strumpor! Felvänd, stillastående på ett halvtaskigt inlägg bakom ryggen i ett derby mot en titel konkurrent: en cykelspark a´ la Van Basten i bortre krysset.

Så säg nu inte utan att supportrarnas betydelse är ovärderlig, igår var strumporna på och skillnaden massiv, monumental, avgörande.(har ni inte läst inlägget från förra helgen, bör detta göras för att förstå denna inledning)

Rooney själv tillägnade fansen sitt konstmål, jo jag tackar, hur skulle det annars se ut?

Vilken känsla när den sen i höstas av-glorifierade hjälten Rooney med 10 minuter kvar avgör derbyt mot de skräniga, nyrika grannarna från Wasteland med en sanslös cykelspark i krysset, fantastiskt! Prisa Gud här kommer skatteåterbäringen! som Broder Tuck i Sherwood skulle ha uttryckt det!

Men det andra målet var faktiskt ännu snyggare, alltså inte själv målet, utan hur det tillkommer. Om man följer United eller i alla fall har sett målen från lagets senaste matcher, så vet man.
Man vet vad som kommer att saknas mer än något annat till nästa säsong.
Edwin Van Der Sar lägger handskarna på hyllan när säsongen är över. 40 år gammal är han väl berättigad till att ta det beslutet, för vis av erfarenhet vet han. Han vet hur fort det kan gå från blixtrande supernova till tomma svarta hål i fotbollens universum. Se på Peter Shilton till exempel, när det väl kommer så går det fort utför. Men Van Der Sars reflexer och placeringsförmåga kan ersättas om man gör rätt. Hans auktoritet och verbala instruktioner och hans exceptionella pondus går att ersätta med viss erfarenhet och stor personlighet. Till och med hans räckvidd, snabbtänkthet och närvaro kan med rätt val ersättas, men...
Trots att Van Der Sar är från en äldre generation än de flesta av dagens stora målvakter är han bättre än dem allihop med fötterna, otroligt nog men han skickar bollar upp längs planen med precision och längd med både vänster och höger fot mycket bättre än till och med de flesta mittbackarna i Premier League. Det är näst intill omöjligt att ersätta! Vår förra stora målvakt "The great Dane" hade alla Van Der Sars attribut utom det där med fötterna, men och andra sidan kunde Schmeichel kasta bollen lika långt och med samma precision som de flesta andra bara kan sparka, men de utkasten finns inte längre, precis som Van Der Sars spel med fötterna är enormt sällsynt, trots att målvakter övar spel med fötterna från unga år på ett sätt som man aldrig gjorde som målvakt förr.

Åter då till varför Uniteds andra mål, eller egentligen första, var snyggare än Rooneys cykelspark. Rooneys mål är unikt, sådana görs bara en till två gånger under en hel karriär av riktigt skickliga spelare, om man inte heter Van Basten för då gör man dem lite när man känner för det. Men Nanis mål mot City är frukten av taktik och teknik och träning i ett moment från egen målvakt till att motståndarna hämtar ut bollen ur det egna målnätet. Van Der Sar skickar en lång boll med precision mot Rooney, som trots sin ringa längd går upp med tajming och inövad precision och nickskarvar bollen vidare i duell med klart större Lescott, till de framrusande offensiva yttrarna Giggs och Nani(på vars en sida om honom, och som påbörjat löpningen när Van Der Sar får bollen) skarven som han skickar till höger (felvänd och alltså ut till Uniteds vänsterytter) till Giggs som kommer rätt i löpningen och skakar av sig Richards bevakning, skickar på ett tillslag på halvvolley bollen vidare fram i rörelsen dit Nani kommit, Nani som tajmat löpningen mellan Kompany och Zabaleta precis som övriga två, tar skickligt(en halvmeter framför sig i steget) emot bollen fullföljer löpningen och rullar iskallt in bollen bredvid den utrusande målvakten Hart. Det är klass, det är taktiskt fulländat, det är inövat på träningar, det är tekniskt mästerligt utfört, och det är vackert, vackert som soluppgången själv.

Och att man vet, om man kollat målen från United de senaste matcherna, jo kolla på målen från matcherna mot Villa(1-0 målet) och Birmingham (4-0 målet) Van Der Sar till Rooney som tar löpning, mot Villa avslut själv direkt, mot Birmingham vidare till Giggs och in till Berbatov allt i en enda inövad löpkedja, när läget kommer, ta löpningen och erhåll belöningen. Startskottet är bollen hos Van Der Sar.

För övrigt var Nani enastående matchen igenom och Zabaleta var chanslös i varenda duell. Giggs var strålande trots ett par enkla felpass, men Richards visste gång på gång inte vilket ben han skulle stå på. Vidic var massiv i centralförsvaret och Smalling som bara växer och växer trots sina redan säkert 190 cm. Hans blott fjärde start för United i Premier League och man undrar: vem är Tevez? var var han? var det någon som såg honom? Men sen var det det här med Rooney, som i ärlighetens namn inte var särkillt bra i 78 minuter, och City fansen kunde under den tiden skriva om Kompany ungefär som jag gör om Smalling och om Rooney som jag gör om Tevez, men sen bestämde sig Wayne Rooney för att han alls inte är någon enkel kille från de fattiga delarna av Liverpool utan att han är en Da Vinci eller en Monet och målade sitt eget konstverk på drömmarnas arena. Aldrig har väl någon målat en sådan tavla i ett Manchester derby av denna magnitud, eller vänta nu, det är klart att någon har, Denis Law gjorde det för si sådär 40 år sedan, och det är lätt värt att drömma i 40 år till för att få se nästa lika stora konstverk. Men och andra sidan, Berbatov gjorde det mot Liverpool i höstas(om än inte lika snyggt men han gjorde och andra sidan två till) så kanske det blir nya konstverk av låt säga Nani och Hernandez mot låt säga Chelsea och Arsenal under våren, för varför inte? Stora mästerverk görs vid stora tillfällen, det är därför United spelar på "Theatre of Dreams"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar