Spader tre har tilldelats Lee Sharpe, en av mina egna favoriter och pojkidoler. Lee Sharpe föddes 27 maj 1971 i den lilla orten Halesowen i England. Lee startade sin karriär i Torquay United, men efter bara 14 matcher där hade United fått upp ögonen för den lovande yttern och köpte honom för £200 000 i juni 1988. Sharpe debuterade för United i september 1988 mot West Ham, men hade svårt att slå sig in i a-laget, men i november fick han sin chans, när ordinarie vänsteryttern, dansken Jesper Olsen såldes. Med ökad speltid ökade också självförtroendet och Lee började ta för sig alltmer, och hans rykte som spelare ökade och han blev lite av fansens favorit inhoppare, då han ständigt spexade vid uppvärmningen längs sidlinjen. Säsongen därpå hade Lee åter svårt att ta en plats då nyförvärvet Danny Wallace var förstavalet, och en av hans tyngsta stunder kom när han inte blev uttagen till FA-cup finalen när United slog Crystal Palace. Men säsongen 1990-1991 blev det äntligen Lees tur att vara förstaval och den snabbe yttern med det ständiga leendet växte till en sensation den säsongen och det kom också att bli hans bästa genom karriären. United vann Cupvinnar Cupen, men Lees stora dag var en match mot Arsenal borta i ligacupen i november 1990. Clayton Blackmore hade gett United ledningen på frispark, och Hughes hade utökat till 2-0 efter att Sharpe startat ett anfall på vänsterkanten. Då hände det, Wallace slarvade bort en möjlighet och bollen gick ut på mittplan. Sharpe vann bollen snyggt och undvek en ful glidtackling, sprang förbi två Arsenalspelare och dundrade upp 3-0 med högern i högra krysset. United gick till pausvila med det resultatet och trodde nog att allt var klart. Men Arsenal hade ett bra "pep-talk" i paus och kom ut som ett nytt lag och tryckte på för full maskin i andra, och två gånger om lyckades man reducera med bland annat ett nickmål av Tony Adams, innan Sharpe klev fram igen. Efter ett fint anfall hittar Hughes Irwin på högerkanten och ytterbackens inlägg är perfekt för en flygande Sharpe, som mellan mittbackarna kommer högst och snyggt nickar in 4-2 i bortre burgaveln. Strax därefter driver Wallace upp bollen mitt i banan och slår en snygg genomskärare mellan innerback och ytterback och Sharpe kommer framstormandes som utskjuten ur en kanon, han har löpt från en bit in på egen planhalva förbi Wallace, förbi Arsenals mittfält och bara susar förbi Arsenalförsvararna och skjuter lågt i steget förbi den utrusande David Seaman i bortre burgaveln, Sharpe fortsätter sin löpning mot publiken gör en kullerbytta, ett segerhopp och sträcker sedan båda armarna i luften för att sekunderna senare brista ut i skratt när lagkamraterna kommer framrusandes. En stund senare är Sharpe nere i försvaret och vinner boll och lägger fram till McClair, som hittar Hughes som i sin tur stormar fram på högerkanten och slår ett lågt inlägg till Wallace som bara stöter den i mål. 6-2 till United mot Arsenal och jag minns matchen som om det vore igår. Jag var tolv år gammal och såg matchen på TV, jag hade vid denna tid hejat på United i ett par år redan, men inte sett så många matcher på grund av dåtidens TV-utbud, men denna match sitter fastklistrad på näthinnan och Lee Sharpe blev självklart min hjälte. Men Sharpes tid i det absoluta rampljuset blev ganska kort, han hade fått debutera i landslaget men inte riktigt kunnat konkurera ut John Barnes som just då var Englands bästa, alla kategorier, och konkurrensen i United hade åter hårdnat då en 17-årig, ännu snabbare och ännu trixigare Walesare, vid namn Ryan Giggs hade dykt upp på Uniteds stjärnhimmel. Sharpe hade dessutom otur att bli skadad i början av säsongen 1991-1992 och när han under vintern kom tillbaka i form, var den unge Walesaren omöjlig att peta, Sharpe fick istället börja konkurrera med Irwin om vänsterbacksplatsen och med nyförvärvet Kanchelskis om högerytterplatsen, men Sharpe var tvåa på alla positionerna. Många trodde att Sharpe skulle försvinna vidare då, men Sharpe bet ihop och kämpade och log och vann alla Unitedfansens hjärta för sitt goda humör sin lojalitet och sitt bidrag när han faktiskt spelade. Kämpandet gav resultat och följande säsong delade Sharpe och Kanchelskis ungefär lika och Wallace blev utkonkurrerad och försvann. De följande två säsongerna fortsatte på samma sätt men Lee utökade även sin målskörd och gjorde bland annat ett oförglömligt klackmål mot Barcelona i Champions League(se youtube-länk nedan). Säsongen 1995-1996 blev Sharpes sista i United, Lee hade blivit allt mer skadebenägen och trots att Kanchelskis försvunnit säsongen innan hade Sharpe ännu svårare att ta en plats då ännu en ungdom hade etablerat sig, en viss David Beckham. Lee Sharpe såldes till Leeds för £4,5 miljoner sommaren 1996 och blev då Leeds dyraste värvning genom tiderna. Lee Sharpe hade då spelat 263 matcher och gjort 36 mål för United. Lees skadebekymmer fortsatte dessvärre och han blev aldrig sig själv igen, det blev korta perioder i Leeds, Sampdoria, Bradford, Portsmouth, Exeter och Isländska Grindavik innan Lee Sharpe lade skorna på hyllan 2003. Efter det har Sharpe gjort sig ett namn i TV-världen som expert på ESPN och BBC och som allmän kändis där han medverkat i Celebrity Wrestling, Celebrity Love Island, Dancing On Ice, Superstars och såpan Coronation Street. 2005 gav han ut sin biografi "My Idea of Fun", en passande titel för en kille som gått leende genom hela livet. Sedan lång tid tillbaka är han också en uppskattad "after dinner speaker" för Manchester United. Lee Sharpe hade alltid ett leende på läpparna när han spelade och han firade varje mål som om det vore ett avgörande i en VM-final, med danser, kullerbyttor, hopp och spex, se bilden ovan. Det gick inte att värja sig mot den utstrålning som Lee Sharpe spred omkring sig, Lee Sharpe var en ungdomshjälte som spred glädje och entusiasm och som alltid gav publiken det lilla extra, därför är han spader tre i United Kortleken.Dance, dance wherever you may be,
He is the young lad from Torquay,
He soon settled in, He soon made his mark,
He is the lad that we call Lee Sharpe.
Skön artikel om liraren Sharpe, gillar den här kortleken, bra jobbat
SvaraRadera