Gruppetta, generationsbyte och enkla misstag

1-1 mot Valencia igår kväll i en riktigt underhållande match med ganska svåra förutsättningar. Planen var tydligt frosttyngd och bollen var fuktig och hal, de flesta spelarna i båda lagen hade ganska svårt med första touchen och med fästet i vändningarna. Passningarna blev lite för lösa eller lite för hårda, mottagningarna studsade en halv meter för långt, vändningarna gick lite långsammare eller så föll spelarna, dragningarna med sulan eller vrickningarna med utsidan fick inte riktigt bollen att rulla som den skulle. Sådan var planen och därför fick spelarna snabbt anpassa sig till att göra enklare finter(läs kroppsfinter i fart) och mer fokus i mottagningarna vilket får konsekvensen att nästa moment sker ett par sekunder senare. Trots detta visade båda lagen upp en härlig inställning och spelade en mycket underhållande match på Old Trafford. Valencia hade det mesta av spelet den första halvtimmen men United de hetaste chanserna och både Anderson, Berbatov och Park hade fantastiska lägen att ge United ledningen, men en kombination av dåliga avslut och bra målvaktsplacering var det istället Valencia som kunde ta ledningen efter dryga halvtimmen.
Målet kom ur ingenting, Carrick har bollen under kontroll centralt i banan, men tvekar i att slå en genomskärande passning mot Nani eller kortare pass fram mot Rooney, vänder istället om och kommer lite i trångmål på den hala planen, och inte heller i andra läget slår han passningen som uppenbarar sig till Rafael på ytterbacken, eller ens en ordentlig bakåtpassning hem till Amos utan vänder ytterliggare ett halvvarv och spelar för löst mot Ferdinand, bollen snappas upp av Valencia som går till motattack i kontringsläge två mot två. Ferdinand och Vidic hittar snabbt positioner och saktar upp kontringen och Carrick som naturligtvis insett sitt misstag får chansen att ta en ny position, men när anfallet saktar in lite tack vare mittbackarna saktar också Carrick in och slappnar av och tror att det har löst sig, han upptäcker därmed inte att Fabio är helt ur position eftersom han var på väg i en offensiv löpning när Carrick hade bollen rättvänd, och Carrick stannar upp istället för att fullfölja sitt hemjobb. Detta öppnar möjligheten för Valencia anfallaren att släppa bollen ut till höger där Valencias ytter kommer löpandes, när Carrick ser passningen ser han också att Fabio är hopplöst efter och för andra gången inom fem sekunder inser han sitt misstag och försöker löpa ikapp och kastar sig för att täcka skott men det är återigen försent och Amos som har gjort en vettig utrusning har lite otur och skottet går mellan hans ben i förflyttningen, han hinner helt enkelt inte att reagera. Därmed är chansen till rekordsviten förbi och troligtvis hade det inte heller hjälpt om det var ordinarie Van Der Sar och Evra som spelade utan situationen hade varit densamma. Detta är ett lite typiskt Carrick misstag om än inte i samma upenbara variant. Men faktum är att enda sedan förlusten i Rom när det hände i Champions League finalen mot Barcelona har detta varit väldigt vanligt för just Carrick, lite för långsam i vändningen, lite för långsam i att reagera på hemjobbet och lite för obenägen att fullfölja det defensiva arbetet ända ner till kortlinjen om så behövs. Just detta är egentligen den enda brist Carrick besitter i sitt spel(möjligtvis också litebrist på snabbhet, men det kan kompenseras av medspelare och positionering). När Carrick är som bäst har han nästan samma passningsspel som Scholes både i längd och variation, bra skott och kan kliva upp i skottläge från utanför straffområdet, han har fysiken för närkampsspel och fasta situationer. Han är den kanske mest naturliga passningsspelaren United har när Scholes lägger skorna på hyllan eller vilas på grund av åldern. Han har inte samma energi, teknik och glädje som just nu heta Anderson, inte samma outtröttlighet, genombrottsbenägenhet och snabbhet som Fletcher, men skulle vara ett perfekt komplement till vem som helst av dem om det inte vore för just ovannämnda problem. Hade det varit Fletcher(som inte alls är i form) som hade missat passningen bak till Ferdinand hade han varit på plats och hindrat yttern från att få läget att skjuta, helt garanterat. För Fletcher löper direkt efter en miss med full kraft och fullt fokus på att återfå bollen själv och han löper tills bollen åter är i lagets besittning om han så spränger lungorna på vägen. Hade det varit Anderson hade troligtvis inte situationen ens uppstått då hans teknik inte hade satt honom i den trängda situationen han hade tagit bollen därifrån med löpning istället eller slått genomskäraren i första läget oavsett om den nått fram eller inte. Så kontentan av detta är naturligtvis att Carrick måste jobba oerhört hårt mentalt på att ställa in hjärnan att reagera instinktivt för att återfå bollen, detta gäller även när laget tappat boll och motståndarna vänder spelet utan att Carrick varit inblandad, Carrick är alltid ett par sekunder sen att påbörja hemjobbet. Det är precis som att han först måste intala sig själv att det faktiskt ligger på honom att göra den ansträngningen. Nåja nog om detta men tyvärr är det ett stort problem framförallt när inte Fletcher är den andra innermittfältaren på planen.
Så Uniteds problem för tillfället är alltså fortfarande det centrala mittfältet, Fletcher är inte i slag och får bollen för långt ifrån sig allt för ofta, Carrick har den här inbyggda tveksamheten, och Anderson måste kunna hålla den nivå han ligger på nu och alltså bli av med den låga lägstanivån. Gibson har ett enormt skott och bättre passningsspel än vad man först tror, men är lite för långsam och framförallt lite för orörlig, han kompenserar helt enkelt inte när yttrarna byter position eller är ur desamma i ett offensivt läge. Scholes är fortfarande väldens bästa inner med boll men orkar inte 90 minuter längre och kommer därför ofta i "negativa-Scholesläge" dvs läge när man vet att det blir minst gult en bra stund hinnan det faktiskt händer. Så viktigt nu är att trion med Fletcher, Anderson och Carrick får ordning på sina respektive menatal/psykologiska svagheter så att Scholes kan trappa ner under nästa säsong och låta det bli hans sista av den enkla anledningen att han då inte längre är förstavalet. Cleverley har dessutom visat prov på att han kan bli att räkna med nästa säsong under sin tid som utlånad till Wigan. Kan bli riktigt bra faktiskt. För övrigt är stackars Hargreaves nu hos någon ny specialist i Tyskland och Ferguson har börjat uttala det vi alla redan vet, han är nog dessvärre slut på den här nivån och det är snarare mentalt än fysiskt. En riktig sorgehistoria. Stackars Owen Hargreaves.
Annars var det i mångt ett föryngrat United vi fick se igår, ingen Van Der Sar, ingen Neville, ingen Scholes, ingen Giggs och dessutom gick en försiktig Ferdinand av efter en timme och den lätt skadade Evra var ersatt av Fabio istället för O'Shea så en generation var förbigången detsamma gällde med Amos istället för Kuszczak i målet. Även om det kommer dröja under två säsonger till och troligtvis ett par förvärv till innan man helt kan se United utan Giggs och gänget så var det intressant att få en viss försmak på nästa generation i så här pass svårt motstånd.
Laget:

Amos(20)

Rafael(20) - Ferdinand(32)(Smalling(21))- Vidic(29) - Fabio(20)

Nani(24)(Giggs(37)) - Carrick(29) - Anderson(22)(Fletcher(26)) - Park(29)

Rooney(25) - Berbatov(29)

Med Obertan, Valencia, Gibson, Bebe, Henandez, Macheda och så då Welbeck och Cleverley också känns det faktiskt som att generationsväxlingen inte behöver bli så svår. Lindegaard(26) ansluter som målvakt i januari och med en eller två spelare till(mittback och offensiv mittfältare) kan Neville, Giggs, Scholes, Van Der Sar, Ferdinand, Owen och Brown sluta efterhand som deras kroppar säger ifrån och de yngre spelarna är tillräckligt bra för att konkurrera ut dem på permanent basis.

För övrigt kan jag inte låta bli att imponeras av den evigt unge Giggs som när han kom in sista kvarten gjorde sin 850:e a-lagsmatch för United. Man ska väl inte säga att han gjorde något speciellt men trots sina 37 år visade han vid tre olika tillfälle att han fortfarande är en av världens snabbaste med boll de första 10 meterna han rycker och ändrar rikting i steget och lämnar motståndaren två meter efter direkt, fantastiskt.

För övrigt var det riktigt skönt att se Anderson göra mål. Efter två bra lägen i första halvlek varav ett friläge som bara skulle ha varit mål fick han slå in en målvaktsretur, och det är precis ett par sådana mål han behöver, mål där läget bara dyker upp och han inte hinner tänka så mycket. Sen tror jag att han kan bli en viktig kugge i målskyttet, för han har en grym förmåga till genombrott och löpningar i hög fart med boll. Behöver alltså bara släppa den mentala spärren och inte tänka så mycket på avsluten utan bara skjuta.