Nya ägare och maktskifte i fotbollsvärlden

Jag precis som så många andra Unitedanhängare har aldrig varit nöjda med de amerikanska ägarna Glazers intåg i United. Inte så mycket egentligen för att kommersialiseringen tog ett nytt kliv framåt, utan för den enorma skuldsättning som Glazers skapade när de lånade pengar för att köpa klubben, och som naturligtvis flyttades över på klubben när ägarna genomfört köpet. Nu har man fått upphöra med stora spelarköp(bortsett från de sanslösa löneavtalen som främst Wayne Rooney fått) och istället tvingats använda pengar från spelarförsäljning till räntebetalningar, främst naturligtvis pengarna från försäljningen av Christiano Ronaldo. Men så hände något avvikande under hösten. Glazers betalade av 252 miljoner pund från den smått otroliga skulden om 752 miljoner pund, utan att det redovisades något nytt lån för att täcka denna avbetalning.

Nu spekuleras det om att klubben ska säljas till Qatars kungafamilj och deras investmentbolag Qatar Holdings för den nätta summan av 1,5 miljarder pund. Samt att de 252 miljoner pund som betalades av i höstas skall vara pengar från tredje part i en förberedelse för försäljningen.

Det som är positivt för United i detta sammanhang är naturligtvis att de pengar som i så fall används för köpet är eget kapital och inte lånade pengar vilket innebär att klubben i så fall blir skuldfri. Det negativa om man nu vill uttrycka det så är att ägandet precis som i City flyttas till ett oljekonsortium i mellanöstern.

Visserligen är ägandet i dagsläget i USA och inte Manchester så egentligen spelar det kanske ingen roll om det är i USA eller i Qatar, men poängen är att det inte kommer tillbaka till England och till Manchester.

Så i princip spelar det alltså ingen roll ur det syftet, men hela fotbollsvärldens maktcenter flyttas sakta. Qatar fick alltså fotbolls VM 2022 i kamp med England och engelsmännen skriker om korruption och mutor inom FIFA, som om någon skulle vara naiv nog att tro att inte mutor förekommer inom fotbollen som är en enorm kommersiell industri när det finns i alla andra affärer. Knappast något som är unikt för var fotbolls VM hamnar 2022, utan säkerligen ett faktum för var fotbolls VM hamnar varje gång. Naturligtvis finns det ett visst mått av politik och rättvise perspektiv i beslutet men självklart tas besluten baserat på vad de som röstar anser vara bäst, kanske inte alltid ur ett fotbollsperspektiv utan många gånger vad de anser bäst ur deras personliga perspektiv, precis som med allting annat i alla andra sammanhang, inget nytt under solen och något som ligger i människans natur.

Men vad händer nu? På kort sikt får naturligtvis säkert Ferguson 100 miljoner pund eller vad han vill ha att köpa spelare för om han vill(Ronaldo gör come-back?, bråk och klyftor med spelare i Real, Ferguson är fortfarande som hans andra pappa, Mourinho utpekad som Fergusons efterträdare, mycket konspirationsteorier), och kanske vinner man ligan och Champions League genom ett par bra förstärkningar, kanske gör man det utan några förstärkningar. Eller så gör man det inte, och hur blir det då?

Ska man göra som i Blackburn där en Indisk matkedja nyligen tagit över klubben, och sparka tränaren baserat på det? I Blackburn har Allardyce fått sparken trots att klubben ligger i den grupp av lag som efter ena omgången kan ligga på plats 15 och nästa på plats 8 eftersom det är så enormt tätt i tabellen. Big Sam som han kallas är en erkänt skicklig manager som ofta lyckas bra med relativt små medel och med spelare som kanske inte direkt skulle ta en plats i en Champions League final, men ändå presterar som grupp bättre än vad man skulle kunna förvänta sig. Allardyce som räddade kvar Blackburn i Premier League i fjol och som alltså lyckats hyfsat även i år. Man undrar då hur man tänker i ägarleden i Blackburn och om det blir likadant i United. (Newcastle(se separat artikel) är dessvärre ett exempel på att det kan gå lika illa med en lokalt förankrad engelsk ägare, om inte till och med värre, så att man är uppvuxen i England med Premier League och engelsk fotboll behöver inte innebära någon reell skillnad)

I City fick Hughes sparken efter hyfsade resultat med en nykomponerad trupp och i Chelsea har tränare kommit och gått. Så frågan blir naturligtvis, vad händer i United om inte Ferguson vinner ligan i år ska 25 år som manager i så fall kastas bort på ett par dåliga resultat? Ingen vet i dagsläget och kanske är Qatarfamiljen skickliga och kanske låter de styrandet av klubben ligga kvar hos Gill och Ferguson och grabbarna, och låter verksamheten fungera som den gör idag(United går enormt bra och hade varit en av de mest vinstbringande klubbarna om det inte vore för ägarfamijlen Glazers skulder) inte vet jag, kanske tänker det bara investera och låta pengarna förvaltas på lång sikt i klubben.

Men vad som verkar väldigt tydligt i om dessa spekulationer förverkligas är att maktskiftet i fotbollsvärlden kan bli enormt. Fotbolls VM 2022 är i Qatar, Världens största klubb Manchester United är i Qatars ägor, Barcelona som just nu är världens bästa klubblag har för första gången i klubbens historia skrivit ett sponsoravtal för klubbens matchställ med... Qatar Holdings i en deal värd 125 miljoner pund. Är Qatar på väg att blir fotbollens verkliga centrum? VM-finalen utanför det kungliga slottet 2022 och en fullt möjlig Champions league final redan under våren 2011 mellan Barcelona och United, nästan som en intern kunglig angelägenhet i Qatar?

För självklart är det en maktdemonstration av Qatar men troligtvis är det också en investering som är tänkt att ge avkastning och som är gjord av intresse för ett nytt affärsområde så visst kan det bli bra, men man kan inte låta bli att undra.

Självklart skall man inte sträva bakåt och självklart var inte allt bättre förr, men fotbollens kommersialisering kanske har gått för fort och kanske har blivit för överdriven, självklart är varje steg en följd av det föregående steget, men ibland kanske man ska stanna upp lite och se vart man är på väg i nästföljande steg. För vad händer sen? När personerna i lagens städer inte längre har råd att gå på matcherna, när de supportrar som finns världen över och som brinner lika starkt för sina lag inte har råd att uppfylla sina drömmar och åka på besök på de arenor som är platserna för deras drömmars skådespels, när endast affärsmän kommer på sina affärsresor, för inte kommer det väl 75 000 affärsmän på varje match och inte sjunger väl dessa affärsmän hyllningssånger för laget i deras hjärta, för spelarna på plan, eller för de forna hjältar som dansat runt i finess eller krigat till sina sista krafter varit uttömda på gräset nedanför? Så hur långt kan man gå i rena affärer?

Det antika gladiatorspelen styrdes av kejsare och av de affärsmän som ägde gladiatorerna och folket kom för att skåda spektaklet och betalade för det, nu kan man se det moderna gladiator spelet på sin TV eller på sin dator eller mobil för den delen, och man betalar för det, men var går gränsen?

När upphör intresset om inte publikens vrål för varje spark, eller för varje mål, eller för varje magisk fint, eller felaktigt domslut, går genom TV rutan och skapar upplevelsen? Vad händer när läktaren står tom? Blir upplevelsen framför TV lika stor då? eller ska man lägga på ljudridåer och animerad publik?

Så vad blir nästa steg i kommersialiseringen? och vad händer med mitt United om Glazer säljer det till Qatar?

Kanske blir följden förutom att Glazers blir ordentligt rika bara en positiv och hälsosam förändring i ägandestrukturen i United, kanske blir det ett första steg mot att fotbollsbubblan spricker, som den gjort i IT-branschen, och som den gjort i Bilbranschen och som den gjort i fastighetsbranschen. Kanske är allt bara konspirationsteorier och spekulationer av fantasifulla bloggare. Vi får väl se, men "Glazers out" kampanjen verkar i alla fall kunna nå sin kulmen inom kort.