Det gör ont i själen

Vilken fruktansvärd smärta det är att förlora och hur sanslöst ont gör det inte när det inte bara är en förlust.
Dagens match var en sådan som man ser fram emot hela säsongen. Ärkerivalen på hemmaplan, titelmatch, båda lagen i god form, båda lagen kommer med seger mot mästarlagen från Italien respektive Spanien med sig från veckan. Vid vinst har vi kopplat ett järngrepp om ligasegern. Ridå upp. Lovande start med bra tryck både på planen och på läktaren. Drömmarnas teater lever upp. Sen... Ridå.


Smärtan sprider sig, nervösitet sitter utanpå kroppen, vad händer, frågetecknen slår in över en, varför? Ridå.


FÖRNEDRING


Men vi tar det från början...


Matchdag


Allt känns bra, vinnartröjan är på, har till och med bjudit in min far att se matchen med mig, en inbiten Liverpool supporter, men det känns bra, jag tror på laget, formen är god, något stort är på gång, det vankas seger. Det känns som seger. Det ligger liksom i luften, seger idag och ligan känns klar. Mot Liverpool, tar vi serien i år kliver vi upp på 18 ligasegrar samma som pool, vi är ikapp vi har tagit in försprånget på 10 titlar, äntligen...


Vinnartröjan förresten är för tillfället en replika från säsongen 68 när United med Charlton, Best och Law vann Europacupen som första engelska lag. Med den på har jag upplevt 11 segrar i rad nu(kunde inte se Inter-United på San Siro) och självklart byter man inte tröja eller ens tvättar den under en vinstsvit.


Försnack


Sir Alex överraskar mig och har slängt in Anderson istället för, för mig förväntade Fletcher. Tevez istället för Berbatov är också lite av en överraskning men inte alls lika stor eller omotiverad, Tevez var lysande förra helgen. Dagens lag blir då:


Van-Der-Sar
O'Shea-Ferdinand-Vidic-Evra
Ronaldo-Carrick-Anderson-Park
Rooney-Tevez


Matchstart


Det börjar bra United trycker på med bra energi och fina intentioner, det håller i en kvart. Men redan under den första kvarten av bra spel syns vissa orosmoln på min solskenshimmel av förväntningar.

Ronaldo har bollen vid fyra tillfällen under första kvarten, de tre första gångerna försöker han utmana på sin kant, för dagen den högra, men vid samtliga tillfällen fastnar han enkelt på den understödjande spelaren, vid det fjärde tillfället försöker han slå en snabb passning istället, men den går bara två meter rakt på smalbenen på Aurelio, Liverpools utomordentligt duktiga vänsterback. Men det är ett dåligt omen. Frågetecken.

Rooney vill så oerhört mycket och man ser att han har något på gång men det blir liksom en dragning för mycket eller ett par decimeter för långt tillslag. Frågetecken.

Anderson är energisk men tar ett par sekunder för långt tid varje gång han får bollen, ett extra tillslag, en onödig tiondel på att titta upp efter medspelare. Matchoträningen skiner svagt igenom. Frågetecken.

O'Shea är småskadad och det syns och Liverpool känner det, han hinner inte riktigt med och precis som vid ett par tillfällen tidigare under våren blir den gode irländaren lätt uppsnurrad och änu lättare förbisprungen. Frågetecken.

Carrick har konserverat den svaga formen från onsdagens möte med Inter och sprider passningarna som han brukar men utan skärpan som annars kännetecknar hans spel och Carrick gör under matchen tolv felpassningar varav åtminstone sju är att betrakta som enkla. Frågetecken.

Gerrard i Liverpool gör ingen stormatch men trots det får han röra sig på relativt fria ytor och saknaden av Fletcher gör sig påmind omgående. Frågetecken.

Torres springer som en kalv på grönbete och det syns inga tecken på den omtalade skadade högervristen, tvärtom gör han zick-zack löpningar mellan Ferdinand och Vidic, Uniteds annars så stabila mittförsvar. Frågetecken.


Efter den inledande kvarten som alltså United dominerar trots ovanstående, tar Liverpool så sakta över föreställningen. Men precis när mina onda aningar börjar märkas även i spelet gör Park en av sina energiska löpningar och hinner före en utrusande Reina och straffen är solklar om än oavsiktlig. Ronaldo stegar fram och jag befarar miss. Men med en bra slagen straff ger The Golden Boy United ledingen och mina tankar vänder återigen uppåt. Det går nog vägen ändå. 1-0 och United är grymma på att hålla den ställningen, dessutom tror man ju att Ronaldos självförtroende ska blomma ut igen. Hopp.


Sen händer det som inte får hända. Vidic som har varit fantastisk hela säsongen och som ligger bäst till för att hämta ut utmärkelsen årets spelare, missbedömmer en långboll och försöker kompensera med att släppa den förbi sig och vända hemåt, sen missar han igen när han bstämmer sig för att täcka bollen istället för att nicka hem den, med följd att han blir omsprungen av Torres som sedan retfullt enkelt placerar in kvitteringen bakom Van Der Sar. Dunkel.


En stund senare fäller Evra onödigt och slarvigt en framrusande Gerrard. Straff. Gerrard tar den själv och Van Der Sar är på den, men lyckas inte hålla emot 1-2. Mörker.

Halvtidsvilan kommer som en välbehövlig andningspaus, och förhoppningen är att Ferguson ska ge spelarna en ordentlig utskällning och att andra halvlek ska bli annorlunda, det är ju trots allt bara ett måls skillnad. Svagt hopp.

Andra halvlek

Sir Alex verkar ha jagat lite liv i United spelarna i pausvilan och United trummar på mer likt sig själva igen i andra halvleks upptakt. Det ser mycket bättre ut och även om Trres och Gerrard ligger och hotar lite på topp så är det i princip bara United som har bollen. Det rullar på i 25 minuter på samma sätt United håller i spelet och skapar en del halvchanser, Liverpool ligger logiskt och avvaktar på kontringsmöjligheter. Men ingenting händer och Ferguson gör ett offensivt drag. In kommer Berbatov, Giggs och Scholes, ett trippelbyte, ut går Anderson, Park och Carrick. Hopp

Direkt efter bytet kommer Gerrard igenom och Vidic drar klumpigt ner honom. Friläges utvisning och United tvingas ner på trebackslinje med sex offensiva spelare framför. På den påföljande frisparken luras Van Der Sar av att Aurelio slår frisparken och inte Gerrard. En välplacerad men inte alltför hård boll precis över muren och Van Der Sar ser gammal och trött ut och försöker inte ens rädda. 1-3. Godnatt.

I slutet av matchen som Unitedspelarna bara uppgivet spelar av gör Dossena 1-4 på en snygg lobb. Förnedringen är total och att Babel är offside när han går in i nickduell med Ferdinand som leder fram till Dossenas läge spelar kanske mindre roll men 1-3 hade kännts något bättre än 1-4. Det blir dessutom pinsamt tydligt hur långsam O'Shea är när en visserligen nyinbytt och pigg men ganska tung Dossena springer förbi för att slå in en enkel lobb över Van Der Sar.

Katastrofen är ett faktum, United är förnedrat på hemmaplan mot bittraste konkurrenten, ligasegern är plötsligt inte lika självklar och Vidic har inte längre möjlighet att bli årets spelare i Premier League. Det gör ont i själen.

För att lugna min ilska tar jag på inrådan av min förstående och kloka fru, som vet hur jobbig jag är efter en förlust, på mig löparskorna och tar en runda på fyra kilometers slingan, ilskan rinner av, men smärtan sitter kvar...