Spelare vi minns: Gianluigi Lentini

Italien har för mig länge förknippats med maffia, och bilden av Marlon Brando med katten i knät med en nervös man vid namn Bonasera framför sig tiggande om hjälp att mörda för hans dotters skull, i Francis Ford Coppolas version av Mario Puzos "Gudfadern".

"I understand. You found paradise in America. You had a good trade, made a good living, the police protected you and there were courts of law and you didn't need a friend like me. But, now you come to me and you say "Don Corleone, give me justice." But you don't ask with respect. You don't offer friendship. You don't even think to call me Godfather. Instead, you come into my home on the day my daughter's to be married and you ask me to do murder for money. "

En fantastisk filmscen på gudfaderns kontor med Don Corleones dotters bröllop ivrigt rasande utanför fönstret.

Nåja, detta inlägg handlar om en italiensk supertalangs tragiska öde och i Italien ingår naturligtvis lite maffia för att bilden skall vara komplett, visserligen "fotbollsmaffia" men trots allt maffia. Detta inlägg handlar om han som skulle bli, men aldrig blev, Italiens nästa stora stjärna, nämligen om Gianluigi Lentini.

Gianluigi Lentini föddes i regionen Carmagnola i norra Italien den 27 mars 1969. Den lilla regionen ligger vid floden Po, och inhyser byar med fantastiska namn som Cappuccini, Casanova och San Giovanni. Det är ett utpräglat jordbrukssamhälle med enkla levnadsförhållande. Anledningen till att jag skriver detta blir tydligare senare i texten.

Lentini var en av sin tids största talanger och blommade ut i Torino, lillebror till Juventus i staden Turin. Holland hade vunnit EM 1988 och de bästa holländarna spelade vid den här tiden i Italien som då hade den mest attraktiva ligan. Den gyllene triangeln med Rijkaard, Gullit och Van Basten i AC Milan, var centrum för fotbollsvärldens blickar. Lentini med sin teknik och fysik skulle bli Italiens svar på Ruud Gullit.

Lentini kom att bli känd för sin blixtrande snabbhet med och utan boll, tekniken och kreativiteten var speciell och inläggen nådde oftare än andras precis dit de skulle. Han var en karismatisk spelare, 1,81 lång och med lite bohemskt vildsint blick som matchade hans styrka och snabbhet på fotbollsplanen.

Efter tre säsonger i Torino, 89 matcher och 16 mål, var han på väg att etablera sig i landslaget, och Italiens toppklubbar var på jakt efter supertalangen. Snart skulle kampen stå mellan Milan och Juventus. Året var 1992 och transferbubblan skulle snart nå nya höjder. Gianluigi var en relativt enkel man och önskade att stanna i tryggheten i Turin, nära familjen, och ville spela för Juventus, och Juventus gjorde vad de kunde för att matcha Milans bud som hela tiden höjdes. Silvio Berlusconi var då som nu Milans ägare och verkade kunna stoppa in hur mycket pengar som helst i klubben. Så till slut kunde inte "den gamla damen" matcha Milan, och Torino(som hade ekonomiska problem) vägrade att släppa Lentini för mindre än vad de kunde få. Gianluigi fick därför acceptera att flytten skulle gå till Milano och även om han skulle få en enorm lön själv hade han hellre spelat i Juventus, enligt egna uttalande. Talangen från Torino, den enkla bygdesonen, blev världens då dyraste fotbollspelare när Milan till slut köpte honom för 13,3 miljoner pund.

Världen häpnade över den enorma summan som skulle betalas för en enda spelare och till och med Vatikanen uttalade sig om övergången: "det är ett hån mot hederligt arbete" löd påvens dom.

Jag återkommer till övergången lite senare i texten.

Lentinis första säsong i Milan blev en succé, han anpassade sig snabbt till sitt nya lag och var instrumental i att Milan vann "Scudetto" under hans första säsong för klubben. Lentini spelade 30 matcher säsongen 92-93 och det talades om att övergångssumman kanske kunde rättfärdigas ändå.

I början av Augusti 1993 när försäsongsträningen rullade som värst var Lentini på en av alla sina bilturer hem till Turin när han råkade ut för en olycka. Crashen var omfattande och Lentini fördes i koma till ett sjukhus i Turin. Gianluigi led sen under flera år av sviterna från bilcrashen och hade stora problem att kunna träna och spela regelbundet. Under de nästkommande fyra säsongerna som han tillhörde Milan fick han bara ihop 33 matcher totalt. Gianluigi Lentini var ämnad för något stort teaterstycke men hamnade i en dyster tragedi som alla glömde bort eller förträngde efter premiären.

Lentini blev utlånad till Atalanta 1996 och året efter såld tillbaka till Torino för cirka 2 miljoner pund. Väl hemma hade han fyra hyfsade säsonger mellan 1997 och 2001 och gjorde 93 matcher och 10 mål för sin ungdomsklubb. I Torino var han uppskattad och omtyckt men saknade sin fornstora glans och karisma, och var mer av en spelare i mängden. När hans tjänster inte längre efterfrågades flyttade han till Cosenza där han spelade från 2001 till 2004. Som den enkla man han verkar vara fortsatte Lentini med det "enda" han kunde och hamnade i Canelli (Serie D och precis därunder) 2004 tillsammans med sin gode vän, den forne Italienske landslagsspelare Diego Fuser, och spelade kvar fram till förra året, 39 år gammal. Från denna säsong återfinns han i amatörlaget Saviglianese och idag fyller han alltså 40 år.

Då förflyttar vi oss åter till övergången under sommaren 1992 och här kommer även anknytningarna till maffian.

Torino och dess president Borsano har stora ekonomiska bekymmer och en konkurs är nära förestående. Man behöver pengar och det snabbt. Man har en jättetalang i sin spelartrupp men det är fortfarande ett par månader kvar till transferfönstrets öppnande och så länge kan man inte vänta, likviditeten måste förbättras genast. Milan har visat intresse och Borsano vet att Berlusconi har varit förknippad med tveksamma affärer tidigare. Han tar kontakt med Milans verkställande direktör Adriano Gallianni och kommer otillåtet överrens om en övergång för Lentini till sommaren. Borsano får 25 miljoner i förskott, svart, och en majoritet av Torinos aktier övergår till Berlusconi, som säkerhet. Mot reglerna äger nu alltså Berlusconi både Milan och Torino, och övergången är alltså klar innan transförfönstert ens öppnats. Pengarna räddar Borsano och Torino från konkurs och möjliggör också en långsiktig räddning genom den officiella övergången sommaren 1992. Borsano försäger sig senare och en undersökning inleds. Detta leder fram till att Berlusconi, Galliani och Berruti(advokaten) anklagas för bokslutsförfalskning 1998. Tiden går och rättsärendet förhalas. Våren 2001 blir Silvio Berlusconi Italiens stadsminister, och nästan omgående ändras lagarna kring straff för bokslutsbrott. I november 2002 blir de tre anklagade frikända på grund av lagändringarna och åtalet läggs ner.

Klassiska maffiametoder.

Så den upptrissade övergångssumman sommaren 1992 var egentligen helt onödig, Juventus kunde aldrig vinna budgivningen(och andra sidan har ju Juventus och Moggia fuskat med liknande maffiametoder senare) och Lentinis personliga önskemål var underordnade den redan uppgjorda affären.

Visserligen blev den ovetande Lentini rik på transfern, men kanske ledde den också till att han skulle komma att köra sträckan mellan Milano och Turin den där olyckliga augustisdagen 1993, och få en utstakad väg mot stjärnorna förstörd och ett liv i glans förvandlat till en "evig" kamp mot sviterna av olyckan på fotbollens bakgård.

Vi gratulerar honom idag på hans 40:e födelsdag och önskar honom lycka till i den fortsatta kampen.

Gianluigi Lentini var en talang utöver det vanliga som hamnade i ett system av fusk och i en tragedi som förstörde hans karriär. Gianluigi Lentini representerar fotboll från andra sidan. Utnyttjad av maffian, utdömd av påven och utburen ur fotbollens finrum av ambulanspersonal.

Lentini är en spelare vi minns.