Spelare vi minns: David Ginola

Jag har alltid varit svag för Frankrike av någon oklar anledning. Kanske har det med deras mat (deras ostar i synnerhet) och viner från Alsace och Bourgogne att göra. Kanske är författare som Dumas, Hugo, Flaubert och Zola orsaken, eller möjligtvis de stora tänkarna Rousseau, Voltaire och Montesquieu. Men framför allt är jag förtjust i franska fotbollspelare. Teknik, elegans och fart förenat med en viss arrogans har alltid gett mig en smak av gillande. Kopa, Fontaine, Platini, Tigana, Papin, Desailly, Zidane och Henry är ju spelare som alla känner till och nämner som "stora" i respektive generation.

Men för mig finns två andra fransmän högst upp på listan. Etta är naturligtvis "King Eric" men det är han ju på i princip vilken lista som helst. Mer om Eric Cantona kommer att finnas för läsning på denna sida så småningom, men dagens profil är tvåa på min "lista över de främsta franska fotbollspelarna". Nämligen David Ginola.

Ginola väckte min uppmärksamhet för första gången när han spelade i Paris Saint-Germain. Som en extravagant ytter med dribblingsräder, tillsammans med sina precisa inlägg och rappa skott med båda fötterna som kännetecken vann han mitt fotbollshjärta. Under lång tid var Ginola en spelare jag önskade till United, istället för showaren Lee Sharpe, vindsnabbe Andrej Kantjelskis och tänkaren Karel Poborský(vilka jag alla gillade starkt) och inte förrän Beckhams stjärna började lysa klart ansåg jag att det fanns en duglig spelare nog att komplettera Giggs med på Uniteds kanter. Jag undrar fortfarande vad som hänt med David Beckham om Sir Alex tänkt som jag och köpt David Ginola. Tror inte att Englands mesta landslags spelare blivit lika stor om han blivit såld till Sunderland, Norwich eller Leicester innan det riktiga genombrottet i United. Men, men kanske var det tur att Sir Alex inte gjorde som jag önskade då.

I vilket fall som helst så lekte David Ginola fotboll och fansen på Parc des Princes kom för att se när Ginola drev ytterbackarna till vansinne med sina finter, och för att se målen som George Weah gjorde på de precisa inläggen som följde. PSG vann Franska cupen 1993 & 1995, ligan 1994 och ligacupen 1995 med dessa två herrar i ledande positioner. Men det var framförallt utklassningen(spelmässigt) av Barcelona och Bayern München i Champions League 1994-95 som placerade PSG, Weah och Ginola på fotbollens världskarta. Weah blev såld till AC Milan (senare utnämndes han till Europas bäste och var presidentkandidat i Liberia men det är en helt annan historia) och Ginola till Newcastle(då Uniteds främsta utmanare till seriesegern i Premier League).

Väl i England gjorde sig den franska superstjärnan både älskad och hatad. Engelsmännen är ju roliga i sitt sätt, och framförallt den brittiska median. In kom en fransk virtuos och spelade skjortan av de engelska lätt stelbenta backarna. Detta var fortfarande innan den totala revolutionen och merparten av spelarna i de engelska lagen var just engelsmän, eller i alla fall britter(det är ju i princip ett land(inte folkslag) utom när det gäller landslag). Pressen älskade det lika mycket som de smutskastade "grodätarens" arroganta stil, och man måste beakta Ginolas utseende också i detta fall. Likt Beckham och Cristiano Ronaldo, var Ginola lika mycket ett ögongodis för icke fotbollintresserade kvinnor som han var artist för de som älskar det vackra spelet. David Ginola gick faktiskt ofta på Milanos catwalks i Armani kostym och Gucci skor och han var minst lika hemma där som på St James' Park och senare White Hart Lane. Men många avundsjuka röster hördes också och den självsäkre och lätt arrogante David var inte alltid helt populär hos tränare och medspelare.

Det största problemet var dock inte de engelska tränarna även om han kom i "bråk" med Kenny Dalglish när denne tog över efter Keegan i Newcastle, och han skickade snart David till Tottenham. London passade nog ikonen bättre även om han kanske var som allra mest underhållande i skatornas svart-vit randiga tröjor.

Problemt var snarare att David Ginola blev utskälld för en dålig passning av den franske förbundskapten Gerard Houllier som även tyckte att det var Ginolas skuld att Frankrike inte tog sig till VM 1994. Idioti som naturligtvis ledde till bojkott av landslaget av Ginola, och är en av anledningarna till att det bara blev 17 landskamper för bollgeniet. Någonstans vid den tiden kanske Davids yttersta fotbollsvisoner gled iväg och han lämnade Frankrike lite förhastat, och han har någon gång nämnt att han borde gått till Barcelona istället men spanjorerna var för långsamma.(Det blev aldrig någon storklubb eller landslagsmedalj)

Ginola kom även i dispyt med Houlliers efterträdare Aimé Jacquet men det var han inte ensam om, Cantona och Jean-Pierre Papin hamnade också i bråk med Jacquet och detta var länge problemet med det franska landslaget och dess impopuläritet hos det franska folket. Papin, måltjuven och Europas bäste 1991, Ginola, stjärnskottet som blev Premier Leagues bäste 1999 och Cantona, som var Premier Leagues främsta 1994 & 1996 var alla uteslutna ur truppen till EM 1996 i England där två av de nämnda, spelade och var fruktade. Nu gick det som det gick för fransmännen och Jacquet var nära att få sparken, för att han satsade på Zidane, Henry och Trezeguet istället. Detta lönade sig som vi alla vet till VM 1998, men frågan som många(framförallt fransmän) fortfarande ställer sig är, hur hade det gått 1996 om de "tre musketörerna" hade spelat då...

Nåja, åter till David. Han hade alltså flyttat till London och dragit på sig Tottenhams vita dräkt, efter att ha ingått i "The Entertainers", i Newcastle tillsammans med Les Ferdinand, Kieth Gillespie(United-talang) och Rob Lee, var nu förväntningarna från Tottenhamfansen enorma (senare tillkom även Alan Shearer i "The Entertainers"(och "bläckfisken" Faustino Asprilla, Brolins flexible kompanjon i Parma, också det en helt annan historia) men han var ju mer av en klinisk avslutare än en ren underhållare). Smart nog(till skillnad från Jermain Defoe, Robbie Keane och Pascal Chimbonda affärerna)hade klubbledningen även införskaffat Les Ferdinand, som likt George Weah i PSG förvaltade Ginolas passningar och inlägg i Newcastle och skulle nu komma att göra det även i Tottenham.

Alla förväntningar införlivades och Ginola är än idag den enda spelare som blivit utsedd till årets spelare utan att tillhöra de fyra översta lagen i tabellen. Det säger en del om de kvaliteter Ginola besatt som fotbollspelare. Som United-fan minns jag framförallt hans mål från halva plan mot just United i semifinalen av Ligacupen(den enda vi inte vann den säsongen) Tottenham vann med 3-1 och Ginola var planens gigant. Liksom han för övrigt var i storförlusten mot Newcastle med 5-0 1996. Han krönte sin föreställning den gången med ett fantastiskt mål från vänstra straffområdesgränsen med högerfoten. Lika vackert som smärtsamt.

Ginola och Tottenham vann ligacupen 1999 och detta var toppen på magikerns karriär. En säsong till i "Spurs" blev det och därefter i en uppmärksammad affär blev han borttvingad till Aston Villa och även om han gjorde ok i från sig där var det tydligt att karriären var på väg utför. Ett par matcher i Everton efter två säsonger i Villa blev det också innan han lade skorna på hyllan 2002.

Sedan dess har han medverkat i lite TV-serier och gjort en hyfsad skådespelarinsats i den brittiska filmen "The Last Drop"(2005) som utspelar sig under andra världskriget med bland annat svenska Alexander Skarsgård i en större roll.

Numera lever han ett "lyxliv" på sin vingård i Provance med frekventa besök i vimlet på modegalorna i Milano. Nyligen(2008) fick han en utmärkelse för sitt Rosévin som han producerar på sin vingård. Så det verkar som "magin" sitter i ännu.

David Ginola är en fotbollslegend och kommer alltid att vara en av mina personliga favoriter. Hans magiska touch på bollen, hans förmåga att ta sig förbi försvarare, hans precisa inlägg och snabba speluppfattning och hans förmåga att avlossa hårda, välplacerade eller skruvade skott med båda fötterna har gett honom en plats bland stjärnorna. Invald i Tottenhams Hall of Fame, Premier Leagues bästa spelare 1999(utsedd av både förbundet och spelarna) och av Johann Cruijff utnämnd till världens bästa inför Euro 2000 i holland. (där han saknades av tidigare nämnda anledningar) Han syntes på planen, på tidningsomslagen och i TV-reklamerna som ansikte för L'Oréal och Renault. Han var även på omslaget till FIFA 97, och i språkutbildningsprogramet Vingt Minutes.

David Ginola är en man med många talanger, Ginola är en spelare vi minns.

http://www.youtube.com/watch?v=SQTkcCGSzm8