Vi håller oss kvar i Italien även för denna veckas spelarporträtt, men vi flyttar oss söderut, långt söderut. Längst ner på klacken av den italienska "fotbollsstövel" som landets geografi utgör. Här nere finns staden Gallipoli som direkt översatt betyder den vackra staden, och det lämpar sig ju riktigt bra med tanke på att det vackra spelet innefattar bland annat klackar. Nu tänker alla på slaget vid Gallipoli under första världskriget och kanske även filmen med samma namn från 1981 med en ung Mel Gibson i en av huvudrollerna. Men det finns två Gallipoli och slaget vid Gallipoli stod i den turkiska staden med samma namn(Namnet kommer från grekiska Kallipolis och därav översättningen till den vackra staden) även om det moderna turkiska namnet är Gelibolu.
Den Italienska staden Gallipoli är uppdelad i två delar, den gamla och den nya staden. Den gamla staden ligger på en liten vit ö av kalksten, med gamla stenhus och det gamla slottet som murbräcka mot havet, och förbinds med fastlandet och den nya stadens höghus genom en vacker bro byggd på 1500-talet.
Denna artikel handlar om den fallne prinsen av Rom, som för nuvarande är tränare för Serie C laget Gallipoli, Giuseppe Giannini.
Giuseppes tränarkarriär har inletts högst tveksamt, och många frågande röster har höjts om hans kunnande, och han har avverkat fem serie C klubbar på lika många år som manager. Men i den vackra staden som blandar gammalt och nytt har han kanske börjat sitt återtåg mot tronen. Men som spelare var det ingen som kunde ifrågasätta hans kompetens.
Giuseppe Giannini kom till AS Roma som ung pojke och klättrade snabbt i fotbollsakademins hierarki och debuterade för A-laget i Serie A som 17-åring 1982, och spelade under de kommande 15 åren 437 matcher för Rom laget och de flesta av dem som lagkapten och som lagets självklare frontfigur.
Giuseppe Giannini fick snart smeknamnet, Il Principe - Prinsen, för sin graciösa spelstil och sin förmåga att alltid hålla huvudet högt. Giannini var en av ligans skickligaste spelare och med en fantastisk spelförståelse, och en otrolig blick för spelet, dominerade han mittfältet och offensiven. Han var generalen som styrde Romas uppspel och takt och inte sällan kom han till avslut själv, vilket hans 75 mål för klubben vittnar om.
I december 1986 debuterade Giannini i det italienska landslaget och medverkade i EM 1988 och senare i VM 1990. Under VM 1990 var Giuseppe Giannini på toppen av sin karriär, han gjorde mål i VM(mot USA) och spelade samtliga matcher för Italien på hemmaplan och tog VM brons.
I efterhand har laget hyllats för att ha haft det smartaste offensiva mittfält någonsin med trion Donadoni-Baggio-Giannini bakom Vialli och Schillaci, men av dessa fem offensiva krafter var det bara prinsen av Rom som spelade i samtliga matcher. Det blev totalt 47 landskamper och 6 mål för Giannini i "Azzuri".
Giuseppe Giannini hade växt upp med Roma som favorit lag och redan i ungdomsåren när det framgick att han var en ovanlig talang dök det upp erbjudande från Lazio och Milan, men Giannini valde sitt älskade Roma. Han vann visserligen Serie A första året som a-lagsspelare och den italienska cupen 3 gånger under sin karriär, han spelade också UEFA-cup final för Roma. Men under hela sin karriär och framförallt under perioden mellan 1989-1992 när han var som allra bäst var lockelsen av större lön och bättre möjlighet att vinna titlar aldrig något alternativ för Il Principe, han fick stora erbjudande från Juventus och Inter men tackade nej för att spela för sitt Roma. Under VM 1990 var han den ende spelaren från Roma i landslaget vilket säger en del om Romas kvaliteter under denna period.
Prinsen önskade inget hellre än att få avsluta sin karriär i sitt älskade Roma, men ödet ville annorlunda. 1996 hade Roma interna problem och Carlo Mazzone som var tränare och som hade goda relationer till Giannini, som var hans röst på planen, hade kommit i onåd hos den auktoritäre presidenten och oljemagnaten Franco Sensi. Efter att Giannini missat en straff mot ärkerivalen Lazio åkte både Giuseppe och Carlo ut ur Roma.
Giannini hamnade i österrikiska Sturm Graz där han på ett fåtal matcher hann vinna både nationella cupen och supercupen. Men Giannini trvides aldrig och längtade hem till Italien. Han avslutade säsongen 1996-1997 i Napoli efter att förre tränaren Mazzone hörde om hans hemlängtan och köpte honom, dock blev det bara 4 matcher för både Giannini och Carlo i Neapel. Året därpå såldes han till Lecce och hjälpte laget tillbaka till Serie A genom en fantastisk säsong på ålderns höst. Tidningarna skrev om konungens återkomst, men det visade sig vara Il Principes sista säsong och han lade skorna på hyllan. Ett något värdigare slut för en prins än det slut han fick i sitt älskade Roma.
Giuseppe Giannini förärades med "Cavaliere Ordine al Merito della Repubblica Italiana" - 1991 ett slags ridderskap på initiativ av republikens president för sina förtjänster inom fotbollen.
I Roma fick en viss herre vid namn Francesco Totti ta över kaptensbindeln från Giannini och sedermera har han också tagit över som prins i staden Rom. Lillprinsen Totti hade som ungdomsidol den numera "adlige" storprinsen Giannini och anser fortfarande att det inte funnits någon bättre fotbollspelare.
Giuseppe Giannini - Il Principe - Prinsen av Rom har äntligen fått fason på sin roll som tränare och kanske han en dag får uppleva sin dröm att bli tränare för Roma och kanske kommer den dagen då man kan säga att prinsen har blivit kung.
Giannini var en sannerligen lojal ledare på planen som styrde med vilja, intelligens och stil. Intill det bittra slutet bar han hela Rom på sina axlar. Giuseppe Giannini var Il Principe.
Giannini är en spelare vi minns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar