Spelare vi minns: Michael Laudrup

"It's a privilige to have your day enriched by a genius"
/ Jose-Maria Bakero

Från södra Italien förflyttar vi oss nu vidare i minnenas resa över fotbollskartan och stannar till i nordöstra Spanien, i Katalonien och närmare bestämt i Barcelona.

Det var här nordens genom tiderna störste fotbollsspelare blev en av världens absolut bästa, någonsin.

Från Danskt smörrebröd i KB och Bröndby flyttade han till risotto och polenta i Turin och Juventus, vidare till paella(catalana) och escudella i Barcelona. Sedan det förbjudna steget till callos a la madrileña och Madrid. Färden gick vidare till suzhi i Kobe i Japan innan hans färd som spelare avslutades med smak av Gouda och hutspot i Amsterdam.

Roberto Galia: "I have played against Maradona, Platini and Baggio. But the player I saw do the most indescribable things was Michael Laudrup"

Denna artikel handlar om Danmarks motsvarighet till Platini eller Cruyff, och den största anledningen till att den danska fotbollen kom att kallas gladfotboll. Denna artikel handlar om fodboldkunstneren och boldgeniet Michael Laudrup.

Michael började sin senior karriär i det danska KB(kjöbenhavns boldklub) säsongen 1981-82 efter att ha flyttats upp från juniorlaget. Det blev 3 mål och 14 matcher under den enda säsong han spelade för KB(som 1992 tillsammans med B 1903 bildade FC Köpenhamn). Till säsongen 1982-83 hade Michael flyttat tillbaka till Brönby IF, där han spelat ungdomsfotboll tidigare eftersom hans far Finn Laudrup var spelande tränare där då. Michael hade följt med pappa Finn till KB, 1976, medans hans yngre och likaledes fotbollsspelande bror Brian stannade i Bröndby. Men var nu alltså åter i Bröndby som hade tagit steget upp till division ett 1981-82, med pappa Finn i sin sista säsong som en av de viktigaste kuggarna. Nu skulle Michael alltså axla faderns "fallna mantel". I Michaels debutmatch för Bröndby, klubbens första i den högsta divisionen gjorde han två mål och Bröndby vann med hela 7-1. Detta ledde till att den unge Michael fick en kallelse till det danska landslaget och debuterade på sin 18:e födelsedag den 15 juni 1982 och blev därmed den näst yngste landslagsspelaren för Danmark någonsin.

En landslagskarriär som 16 år, 104 landskamper och 37 mål senare skulle avslutas med kanske VM-historiens bästa match någonsin, kvartsfinalen mellan Danmark och Brasilien 1998.

Efter två säsonger i Bröndby hade Michael spelat 38 matcher och gjort 24 mål, vilket naturligtvis hade attraherat uppmärksamhet från Europas storklubbar. Juventus som vid den här tiden var den dominerande klubben i Italien köpte Laudrup för cirka $1 miljon, då den största transfern i Dansk fotbollshistoria. Men Jventus hade inte för avsikt att använda den unge dansken direkt. I Serie A fanns på tidigt 80-tal en restriktion för utländska spelare till bara två stycken. I laget fanns redan etablerade stjärnorna Zbigniew Boniek och Michel Platini så den unge Laudrup lånades ut till Lazio och betraktades som sparkapital för framtiden. Så för Michael blev det bara en mellanlandning i Turin innan planet tog honom till Rom och ett Lazio i bottenskiktet av Serie A. Michael Laudrup gjorde två mål i sin Serie A debut för Lazio, men laget förlorade med 4-2, och laget var helt enkelt för dåligt. Lazio klarade precis sig ifrån nerflyttning och Michael fick trots en lyckad EM turnering 1984 stanna ytterliggare en säsong i Rom. Lazio åkte ur och Michael återvände till Turin denna gång för att ersätta Boniek. Tillsammans med Platini var Laudrup en stor del i att Juventus återigen vann Serie A 1985-86. Han vann även Intercontinetal Cupen med Juventus 1985.

Nu hade tiden kommit för en ung Michael att ta klivet in i världseliten. Det är VM 1986 i Mexico och hela Danmark(och Sverige(i alla fall vi i Skåne) som inte var representerat själv) sjunger "Vi er röde, vi er vide". Som sen sjuttitalist var detta mitt "första VM" och spelarna från denna turnering har många gånger för mig varit de mätstockar som senare använts för jämnförelser med andra nyare stjärnor. Dock verkade vissa upplevelser som liten grabb så mycket större än vad de kanske egentligen var. Men inte desstu mindre är spelarprofilerna från VM 1986 fortfarande levande och fräscha i mitt minne. Michel Platini, Diego Armando Maradonna, Jorge Burruchaga, Karl-Heinze Rummenigge, Rudi Völler, Jean-Marie Pfaff, Careca, Socrates, Gary Linecker, Peter Shilton, Emilio Butragueno, Hugo Sanchez, Alessandro Altobelli, Igor Belanov, Richard Gough(med svensk mamma, och som senare lämnade över kaptensskapet i Glasgow Rangers till lillebror Brian Laudrup, men det är en hel annan historia) Preben Elkjaer och inte minst Michael Laudrup.

Danmark blev hela världens nya kelgrisar när man i sitt första VM-slutspel överraskande vann sin grupp, efter raka segrar mot Skottland(1-0), Uruguay(6-1) och Väst Tyskland(2-0). Den danska glad fotbollen blev ett begrepp och Laudrups soloräd och mål mot Uruguay fick honom placerad på världskartan över fotbollsstjärnor. Danmark spelade i åttondelsfinal mot Spanien och tog ledningen med 1-0 efter en halvtimme. Hela världen förberedde sig på ännu en ny sensation från det halvt okända danska laget. Sen föll allt, och Butragueno show med fyra mål startade. Till slut vann Spanien med hela 5-1 och Michael fick återvända till turin småskadad och med stukat självförtroende.

Väl i Turin började en tung tid för både Michael och Juventus. Säsongen 1986-87 gick förlorad på grund av skador och inte bara för Laudrup utan även för storstjärnan Platini som sedemera lade skorna på hyllan efter denna säsong. Tanken var att Laudrup skulle axla Platinis mantel som ikon för klubben. Nu blev det inte så utan Michael och Juventus hade två svaga säsonger och till och med (eller kanske på grund av det) det danska landslaget gick knackigt med bland annat en svag insats i EM 1988 som resultat.

1989 skulle det vända uppåt igen, Michael Laudrup såldes till FC Barcelona och skulle vara en av det nu tre tillåtna utländska spelarna i Johann Cruyffs "Dream Team" bygge. Tillsammans med Försvararen Ronald Koeman och anfallaren Hristo Stoichkov skulle Laudrup bilda Barcelonas "ryggrad". Barcelona vann La Liga fyra år i rad och Europacupen 1992 med Laudrup som lagets obestridlige kreatör, inspiratör och spelfördelare, hans "tittfinter", dolda passningar, dribblingar och hans sätt att alltid hitta passningsvägar där de egentligen inte fanns, inte ovanligt med lobbpassar(chip) gjorde honom omåttligt populär bland spelare och fans på Camp Nou. Spelarna sa att det bara var att springa, på något sätt hittar han dig då med en passning. och begreppet "Made In Laudrup" blev vida använt om Michaels unika sätt att spela fotboll. Laudrup blev årets spelare i Spanien både 1992 och 1993. Laudrup var älskad av alla med en viss reservation för den strikte och hårdförde coachen Johann Cruyff. Laudrup var elegant och allting såg så enkelt ut. Ibland verkade det som om han bara gick runt och skojade med motståndarna, även om han nog aldrig gjorde det utan det var snarare hans skicklighet som fick det att se ut så. Lite som Cruyff själv på sin tid eller som Zidane och Ronaldinho senare. Detta gjorde att Cruyff ibland retade sig på Michael, och uttalande som att "Laudrup är en av de svåraste spelarna jag har arbetat med, när han ger 80-90% är han den överlägset bästa spelaren, men jag vill se 100% och det ger han nästan aldrig", visar på en schism mellan två genier och detta ledde också till att när Cruyff valde Koeman, Stoichkov och Romario som de tre utländska spelarna till Europa Cup finalen 1994 mot AC Milan, var splittningen total. Laudrup lämnade Barcelona och tog den förbjudna vägen till Madrid för att nästa år spela i Real. Matchen? Milan utklassade Barcelona med 4-0 och mittfältet dominerades av Savicevic och Desailly, som sopade banan med Barcas mittfält, och utan någon som serverade superdivorna Romario och Stoichkov på topp hjälpte det inte att Milan saknade både Baresi och Costacurta i försvaret. Jag tror att Cruyffs beslut att ställa Laudrup utanför och sälja honom till Madrid än idag svider i alla Barcelona fans hjärta.

Josep "Pep" Guardiola, Barcelonas nuvarande tränare, var då spelare och sa om Laudrup "Den bästa spelaren i världen, jag kan inte förstå att han inte vunnit guldbollen"

Väl i Madrid skulle Laudrup låta världen veta vad Barcelona gått miste om. Barcelona hade alltså vunnit La Liga fyra år i rad och säsongen 1993-94 slog man ärkerivalen Real Madrid med hela 5-0. Nu fanns det något som var annorlunda, det var Fodbolkunstneren Michal Laudrup. Real Madrid vann La Liga 1994-95 och matchen mot Barcelona blev seger med, ja just det, 5-0. Ivan "den förskräcklige" Zamorano, vann skytteligan i La Liga och 82% av passningarna som ledde fram till Zamoranos mål var "made in Laudrup", 82%. Ivan själv sa: "Un Genio", orsaken till att jag gör så många mål är Laudrup. Snacka om understatement. 82%

Michael Laudrup vann altså La Liga för femte året i rad och är naturligtvis den ende som gjort det spelandes för två olika klubbar. Efter 5-0 matchen fick den gode Cruyff frågan om han ångrade sig angående Michael, och svarade något kryptiskt: "When Michael plays like a dream, a magic illusion, determined to show his new team mates his extreme abilities, no one in the world comes anywhere near his level". Bitter? Jo, "aningen" skulle jag tro, men ångerfull? Nej, inte Cruyff.

Cruyff får dock delvis medhåll från ett annat geni som också spelat med Laudrup. Platini sa "One of the biggest talents ever. The best on the training pitch, but never used his talent to its full during matches". Så kanske kunde dessa fotbollsgenier se något mer än vad vi vanligt dödliga fotbollsfantaster kan se. Kanske fanns det verkligen tio procent mer kapacitet, som aldrig kom fram, tänk om Cruyff och Platini har rätt? I såfall undrar jag om inte Laudrup kunde ha varit världens genom tiderna bäste.

Ytterliggare en säsong i Madrid blev det, men utan titlar och Laudrup reste vidare i sin fotbollskaravan till Kobe i Japan och en säsong för Vissel Kobe(1996-97). Utmaningen i Japan var nog för liten, även för en äldre Laudrup och han kände att det fanns lite kvar att ge. Så säsongen därpå avslutade han sin långa och makalösa karriär med att hjälpa Ajax till Cup och liga seger säsongen 1997-98.

Efter det magiska VM 1998 i Frankrike, (där Michaels höjdpunkt utan tvekan var passningen där han tittfintar vänster, och lobbpassar höger, över två Nigerianska försvarare till en framrusande Ebbe Sand som sedan gör mål, i 4-1 segern i åttondelsfinalen) lade Michael skorna på hyllan och påbörjade en karriär som fotbollstränare.

Han började som assisterande tränare till Morten Olsen för det danska landslaget och tog sig vidare ur VM gruppspelet 2002, som gruppsegrare, men åkte ut mot England i åttondelen. Efter detta tog Michael över som tränare för sin forna klubb Bröndby, och tog laget till en ligaseger och två cupsegrar, efter detta gick ryktet att han skulle ta över svenska landslaget efter Lars Lagerbäck(svindlande tanke). Men det blev istället Madrid och lilla Getafe där alla förundrades över det "lilla" lagets flygande offensiv och Getafe gick under Laudrup till final i Copa del Rey(förlust mot Valencia) och till kvartsfinal i UEFA-cupen(förlust mot Bayern München, på övertid). Laudrup var att räkna med även som tränare. På grund av någon oklar tvist med ledningen sa Michael upp sig efter en fantastisk säsong och gick istället till Spartak Moskva, där han så sent som igår blev uppsagd efter en 3-0 förlust i derbyt mot Dynamo Moskva. Kanske vi kan få se honom som Svensk förbundskapten nu? Hade varit fantastiskt spännande men jag tror nog att han återfinns som tränare i ett spanskt La Liga lag efter sommaren.

2006 blev Michael Laudrup utsedd till danmarks genom tiderna bäste spelare och samma år, alltså tio år efter att han lämnat Madrid sa Raul i en intervju att Michael Laudrup är den bäste han någonsin spelat med. Laudrup, inte Zidane, inte Figo eller Beckham, inte Butragueno eller Ronaldo utan Laudrup. Han blev utsedd till Real Madrids tolfte bästa spelare genom tiderna 1999(han spelade bara två säsonger för Real Madrid) Han är med på Fifas topp 100(plats 29) även om denna lista går att disskutera. Spelare som Raul, Bakero, Guardiola, Romario och Zamorano säger att han är den bäste de spelat tillsammans med. Maradona säger att han är "one of the greatest ever" Beckenbauer säger att han är 90-talets bäste och liknar honom vid dominanterna från tidigare decennium, Pelé(60-talet), Cruyff(70-talet) & Maradona(80-talet)

"To me, Michael Laudrup is the most genius player the world has ever seen. He will always be my numero uno. Always"
/ Javier Clemente

Michael Laudrup var en bollkonstnär och fotbollsartist som Norden aldrig tidigare skådat. Hans genialiska passningar och hans förmåga att se det ingen annan såg, har gjort honom till en legend. Laudrups magi kommer för evigt att förtrolla och fascinera fotbollsfans världen över.
Michael Laudrup är en spelare vi minns.